wordify
bokmålsordboka
suveren
SUBSTANTIV
Av suveren
statsoverhode, hersker
suveren
ADJEKTIV
Fra fransk av super
uavhengig
En suveren stat
Et folks suverene rettigheter
overlegen
Være suveren i en konkurranse
Svært god
Spille helt suverent
Han er suveren i engelsk
absolutt
Med suveren forakt
suverenitet
SUBSTANTIV
uavhengighet, selvstyre
Landet har nylig fått full suverenitet
Rett til å utøve myndighet over et område, overhøyhet
Svalbard-traktaten gav Norge suverenitet over Svalbard
Overlegenhet, mesterskap
I denne boka viser forfatteren sin suverenitet
nynorskordboka
suveren
SUBSTANTIV
Av suveren
fyrste, konge; statsoverhovud
suveren
ADJEKTIV
Frå fransk ‘høgast’; av super
fri, sjølvråden, ubunden
Ein suveren stat
I særklasse
Vere suveren i ein konkurranse
Svært god
Spele heilt suverent
Ho er suveren i engelsk
fullstendig
Suverent sjå bort ifrå klagene
suverenitet
SUBSTANTIV
sjølvråderett, sjølvstyre
Landet har full suverenitet
overhøgd
Noreg har suverenitet over Svalbard
Stor dugleik; meisterskap
Syne suvereniteten sin med det siste resultatet