wordify
bokmålsordboka
krins
SUBSTANTIV
Beslektet med kring
krets
krinse
VERB
kretse
nynorskordboka
krins
SUBSTANTIV
Samanheng med kring
ring, sirkel, kring; krull
Stå i krinsar på tunet (stå i små flokkar)
Slå krins om
òg: verne (noko)
Som etterledd i:
omkrins, valkrins
Distrikt, bygdelag som høyrer saman; avgrensa område
Som etterledd i:
skulekrins, skolekrins
Persongruppe som høyrer saman ut frå virkefelt, interesser eller liknande
I leiande krinsar
Som etterledd i:
omgangskrins, venekrins, vennekrins
Lukka nett, system
krinsel
SUBSTANTIV
Diminutiv av krins
(liten) krins, ring; kringel
krinsfengsel
SUBSTANTIV
Lokalt fengsel for varetektsfengsla og personar som skal sone fengselsstraffer på inntil (eitt år og) seks månader
krinsgang
SUBSTANTIV
Det å gå i krins(ar); rundgang