wordify
bokmålsordboka
utelukke
VERB
Av lukke
Holde borte fra, hindre, se bort fra
Mange kvinner er utelukket fra yrkeslivet
Dette utelukker enhver annen forklaring
utelukkelse
SUBSTANTIV
Det å utelukke
utelukket, utelukka
ADJEKTIV
Som ikke får forekomme, umulig, utenkelig
Det er ikke utelukket at hun klarer eksamen
utelukkende
ADVERB
Trolig etter tysk ausschliessend
bare
I strøket bodde utelukkende rikfolk
nynorskordboka
utelukke
VERB
Truleg av tysk ausschliessen
Stengje ute, nekte deltaking i noko; ekskludere
Utelukke nokon frå samskipnaden
Bli utelukka frå lagoppstillinga
Rekne som umogleg; eliminere som eit alternativ
Politiet kan ikkje utelukke at noko kriminelt har skjedd
Kommunen utelukkar ikkje vidare utbygging
Desse løsningane utelukkar kvarandre