wordify
bokmålsordboka
ustell
SUBSTANTIV
vanstell, uorden
nynorskordboka
ustell
SUBSTANTIV
Dårleg stell; dårleg styring; vanrøkt; uorden; ustand
Det er (berre) ustell i landet, på garden
Kome, vere i el. på ustell
ustelle
SUBSTANTIV
ugreie; ugagn