wordify
bokmålsordboka
uhel, uheil
ADJEKTIV
Ikke hel, ufullstendig
uhell
SUBSTANTIV
Mindre ulykke; hending som volder skade eller bry
Ha et lite uhell med bilen
Et hendelig uhell
Når uhellet er ute
Hell i uhell (se hell)
uflaks, utur
Hell i spill, uhell i kjærlighet
uhelbredelig
ADJEKTIV
Som ikke kan helbredes
En uhelbredelig sykdom
uheldig
ADJEKTIV
Som er rammet av uhell, som har uflaks
Hun var uheldig med været
Han var så uheldig å miste uret
Ha en uheldig dag
skadelig, ugunstig
Røyking er uheldig for helsa
misvisende, klossete
Uttrykke seg uheldig
nynorskordboka
uhell
SUBSTANTIV
uflaks, utur
Ha uhell med trekkinga (til dømes før idrettstevling)
Hending eller tilhøve som valdar skade eller bry; skade, mindre ulykke; mistak
Køyreuhell
Ha eit uhell på turen
Eit hendeleg uhell
Det var eit hell i uhellet at alle var ute da huset rasa saman
Når uhellet er ute
uheldig
ADJEKTIV
Utsett for uhell eller uflaks
Vere så uheldig å falle
Vere uheldig med vêret, sitjeplassen
Vere uheldig i spel
Fylt av uhell eller uflaks
Ha ein uheldig dag
skadeleg, ugunstig, negativ
For mykje søtt er uheldig (for helsa)
Uheldig verknad, utvikling
misvisande, klossete
Uttrykkje seg uheldig
uhelsig, uhelsug
ADJEKTIV
usunn
Uhelsig luft, mat