wordify
bokmålsordboka
kul
SUBSTANTIV
Beslektet med kule
Rund utvekst, hevelse, bule
Få en stor kul i skallen
øverste, kuvne del av unnarennet i en hoppbakke
Lande på kulen
kul
ADJEKTIV
Svensk
morsom, grei
Den kuleste læreren på skolen
Ha det kult
En kul film
kul
ADVERB
Kanskje fra romani
Brukt forsterkende:
Kul umulig
Helt umulig
kuldebelte
SUBSTANTIV
Område med lav temperatur
nynorskordboka
kul
SUBSTANTIV
Samanheng med kule
Halvrund oppkuving; knurp, klump (særleg på lekamsdel)
Blåkul
Oklekul
Få ein kul i panna
Få på kulane (få hogg, slag)
Hoftebeinet synte som ein kul
kul
ADJEKTIV
Svensk
morosam, grei
Ein kul film
Ha det kult
Den kulaste læraren på skulen
kul
ADVERB
Kanskje frå romani
Forsterkande: blegg
Det er kul umogleg (plent uråd)
kulakk
SUBSTANTIV
Russisk eigenleg ‘knyttneve’
Russisk storbonde; nedsetjande nemning på bonde som sette seg imot kollektiviseringa i Sovjetunionen