bokmålsordboka
homofon
SUBSTANTIV
Se -fon
Hvert av to eller flere ord med ulik betydning som uttales likt
homofon
ADJEKTIV
Se -fon
enslydende, med samme uttale
I musikk som er kjennetegnet ved homofoni; til forskjell fra polyfon
homofoni
SUBSTANTIV
Se -foni
Lydsammenfall
Flerstemmighet der én stemme har melodien, mens de andre danner harmoniene; til forskjell fra polyfoni
nynorskordboka
homofon
SUBSTANTIV
Sjå -fon
Kvart av to eller fleire ord med ulikt opphav og ulik tyding som blir uttala likt (anten skrivemåten er lik eller ulik)
homofon
ADJEKTIV
Sjå -fon
Einstonande; einslydande; om ord: som er homofon
I musikk: som er prega av homofoni, til skilnad frå polyfon
homofoni
SUBSTANTIV
Sjå -foni
Lydsamanfall
I musikk: komposisjonsteknikk som let ei hovudrøyst dominere, stødd eller følgd av underordna tonerekkjer (melodiar eller akkordar), til skilnad frå polyfoni