wordify
bokmålsordboka
uord
SUBSTANTIV
Norrønt úorð ‘vondord’
Nedsettende omtale, dårlig rykte
Han fikk det uord på seg at han solgte bedervede varer
uorden
SUBSTANTIV
Dårlig orden, rot
Tøyet lå i vill uorden i kofferten
Brudd på vedtekt eller lov
Gateuorden
ustand
Maskinen var i uorden
uordentlig
ADJEKTIV
uregelmessig, rotete, rotet
uordnet, uordna
ADJEKTIV
uregelmessig, kaotisk
En uordnet masse
nynorskordboka
uord
SUBSTANTIV
Norrønt úorð ‘vondord’
Dårleg rykte
Få uord på seg
Det går uord om han
uorden
SUBSTANTIV
Dårleg orden; rot
Rommet, sakene var i (vill) uorden
ustand
Maskinen er i uorden
Brot på vedtekt eller lov
Gateuorden
uordentleg
ADJEKTIV
uordna, sjuskete
Vere uordentleg kledd
uordna
ADJEKTIV
Ikkje ordna; usystematisk; kaotisk
Materialet ligg uordna
Ein uordna masse