bokmålsordboka
utstyr
SUBSTANTIV
Se utstyre
tilbehør, utrustning
Kjøkkenutstyr, sportsutstyr
(betegnelse for) sengetøy, håndklær, duker og lignende
Hun fikk pent utstyr av foreldrene før bryllupet
Ytre framtoning, utseende, særlig på trykt verk
Boka har fått praktfullt utstyr
utstyrsfilm
SUBSTANTIV
Overdådig utstyrt, kostbar film
utstyrsforretning
SUBSTANTIV
Forretning som særlig selger sengetøy, håndklær, duker og lignende
utstyrsmagasin
SUBSTANTIV
nynorskordboka
utstyr
SUBSTANTIV
Jamfør utstyre
Ting som høyrer til; utrusting, materiell, saker
Fotoutstyr
Kjøkenutstyr
Kontorutstyr
Sportsutstyr
Verneutstyr
Troppen har godt utstyr
Ha med seg personleg utstyr (samnamn på sengetøy, handkle, dukar og liknande; jamfør utstyrsforretning)
Utbunad, utsjånad (særleg på trykt verk)
Boka har fått praktfullt utstyr (dvs trykk, papir, innbinding og liknande)
utstyrsforretning
SUBSTANTIV
Forretning som særleg sel sengetøy, handkle, dukar og liknande
utstyrsmagasin
SUBSTANTIV
utstyre
VERB
Etter lågtysk ‘sende ut’
Sørgje for utstyr til, skaffe det som trengst til, utruste, forsyne
Utstyre huset med innbu
Utstyre seg med moderne klede
Vere utstyrt med alle hjelpemiddel
Skulen, sjukehuset er godt utstyrt
Han, ho er godt utstyrt (frå naturen) (har gode fysiske el. åndelege eigenskapar)