bokmålsordboka
tube
SUBSTANTIV
Latin tuba ‘rør’
Avlang beholder av metall eller plast med trang åpning (som en klemmer innholdet ut av)
Majones, smelteost på tube
Kaviartube, tannpastatube
Med. eggleder
Med. forbindelsen mellom svelg og mellomøre
Med. rørformet instrument til å undersøke og behandle med gjennom kroppsåpningene
tuberkel
SUBSTANTIV
Latin tuberculum, diminutiv av tuber ‘svulst’
Liten knute i organ, dannet av tuberkelbasiller
tuberkelbasill
SUBSTANTIV
Bakterie av slekta Mycobacterium som framkaller tuberkulose
tuberkulin
SUBSTANTIV
Preparat av tuberkelbasiller brukt til å påvise tuberkulosesmitte
nynorskordboka
tube
SUBSTANTIV
Latin av tubus ‘røyr’
Avlang behaldar av føyeleg materiale og med trong opning (som innhaldet blir klemt ut gjennom)
Kaviartube
Ein tube tannkrem
Gang mellom svelg og mellomøyre
Røyrforma instrument til å granske og behandle med gjennom kroppsopningane
tubelim
SUBSTANTIV
Lim på tube
tubemat
SUBSTANTIV
Pålegg eller liknande som finst på tubar
tuberkel
SUBSTANTIV
Latin tuberculum, diminutiv av tuber ‘svulst’
Liten knute i kroppsvev, danna av tuberkelbasillar