bokmålsordboka
trekkspill, trekkspell
SUBSTANTIV
Musikkinstrument med klaviatur og håndblåsebelg, dragspill
trekkspiller, trekkspeller
SUBSTANTIV
Person som kan spille på trekkspill
nynorskordboka
trekkspel
SUBSTANTIV
Musikkinstrument med klaviatur og handblåsebelg; dragspel
Eit orkester med trekkspel, gitar og fele
Bilen såg ut som eit trekkspel etter kollisjonen (som ein trekkspelbelg)
trekkspelar
SUBSTANTIV
Person som spelar trekkspel
trekkspelbelg
SUBSTANTIV
Blåsebelg på trekkspel
trekkspelmusikk
SUBSTANTIV