bokmålsordboka
kvass
SUBSTANTIV
Fra russisk
Syrlig, gjæret drikk som ligner mørkt øl
kvass, hvass
ADJEKTIV
Norrønt hvass
Med skarp kant eller spiss
En kvass øks
Et kvast knivblad
Et dyr med kvasse tenner
Et vilt landskap med kvasse tinder
Om vind, luft eller lyd: skarp, hard; bitende; gjennomtrengende
Sette i et kvast skrik
Brukt som adverb
Det blåste kvast
Streng, brysk
Sende noen et kvast øyekast
Brukt som adverb
Nei, sa hun kvast
Skarp og oppvakt; kritisk
Kvasse hoder
Være kvass i replikken
En kvass penn
En kritisk og god uttrykksmåte
Voldsom, heftig
En kvass strid
kvassbuk
SUBSTANTIV
kvasse
SUBSTANTIV
nynorskordboka
kvass
SUBSTANTIV
Frå russisk
Syrleg, gjæra drikk som liknar mørkt øl
kvass
ADJEKTIV
Norrønt hvass
Med skarp kant eller spiss
Ei kvass øks
Eit kvast isflak
Måren har krumme, kvasse klør
Vestlandsk natur med brear og kvasse fjelltoppar
Om vind, luft eller lyd: skarp, hard; bitande; gjennomtrengjande
Kvass vind på fjorden
Svare med høg og kvass stemme
Brukt som adverb
Det stormar kvast
Skrike kvast og skjerande
Streng, morsk
Vere kvass i talemåten
Brukt som adverb
Sjå kvast på nokon
Skarp og oppvakt; kritisk
Kvasse hovud
Vere kvass i kritikken
Ein kvass penn
Ein kritisk og god uttrykksmåte
Kraftig, sterk
Ein kvass strid
kvassbuk
SUBSTANTIV
kvassleik
SUBSTANTIV
Norrønt hvassleikr
Det å vere kvass
Analytisk kvassleik
Kvassleiken i røysta