bokmålsordboka
inkunabel
SUBSTANTIV
Av latin incunabula ‘vogge, opphav’
Bok som er trykt i den første tiden etter at boktrykkerkunsten var oppfunnet; paleotyp
nynorskordboka
inkunabel
SUBSTANTIV
Av latin incunabula ‘vogge, opphav’
Trykk eller bok frå tida etter at boktrykkerkunsten vart oppfunnen (fram til om lag 1500); paleotyp