wordify
bokmålsordboka
egenrådig, eigenrådig
ADJEKTIV
Som følger sin egen vilje uten å ta imot råd fra andre
Hun er så egenrådig
Brukt som adverb
Handle egenrådig
egenrådighet, eigenrådighet
SUBSTANTIV
Det å være egenrådig
Egenrådighet i utenrikspolitikken
nynorskordboka
eigenrådig, eigenrådug
ADJEKTIV
Som følgjer sin eigen vilje utan å ta imot råd frå andre; sjølvrådig
Ein eigenrådig og uforsonleg mann
Brukt som adverb
Handle eigenrådig
eigenrådigheit
SUBSTANTIV
Det å vere eigenrådig