wordify
bokmålsordboka
dunst
SUBSTANTIV
Fra lavtysk; beslektet med dust
Lukt, stank, eim
Kvalme dunster
En svak dunst av parfyme
I overført betydning: antydning
Dunst av troverdighet
Det ligger en ullen dunst over utviklingen
dunste
VERB
Lukte vondt
Dunste av hvitløk
Det dunster av alkohol
eime, dampe
Det dunster av vill natur
Det dunstet svakt av parfyme
Fordampe eller forsvinne
Det øverste laget har dunstet bort
Pengene dunstet vekk
nynorskordboka
duns
SUBSTANTIV
Same opphav som dunst
eim (frå jorda)
Tung kjensle i hovudet
duns
SUBSTANTIV
Av dunse
Dunk
dunst
SUBSTANTIV
Frå lågtysk; samanheng med dust
Lukt, stank, eim
Dunst av våte klede
Dunst av klor
I overført tyding: snev
Ein liten dunst av truverd
Ein dunst av noko som har vore
dunse
VERB
Av dune
Dunke; dynje
Falle så det dunsar i bakken