bokmålsordboka
SUBSTANTIV
Norrønt basúna, gjennom lavtysk, fra latin bucina ‘horn, trompet’
I bibelspråk: lurlignende blåseinstrument
Orgeltone som etterligner tonen i en basun
SUBSTANTIV
I bildekunst: engel som blåser i basun
SUBSTANTIV
Person som spiller basun
SUBSTANTIV
Av basun
Dyp, kraftig stemme
nynorskordboka
basun
SUBSTANTIV
Norrønt basún n, gjennom lågtysk, frå latin bucina ‘horn, lur’
I bibelmål: lurliknande blåseinstrument
Orgeltone som etterliknar tonen i ein basun
basunengel
SUBSTANTIV
I biletkunst: engel som blæs i basun
basunist
SUBSTANTIV
Person som spelar basun
basunrøyst
SUBSTANTIV
Av basun
Djup, sterk røyst