bokmålsordboka
SUBSTANTIV
Fra latin ‘handlende person’; beslektet med agere
Offentlig anklager i en straffesak; motsatt forsvarer
SUBSTANTIV
Aktors verv og innlegg i en offentlig straffesak
Ha aktoratet i en sak
Myndighet, person(er) som innehar aktorat
Fra aktoratets side
Aktoratet nedla påstand om ubetinget fengsel
aktorere
VERB
Opptre som aktor
Aktorere en sak
nynorskordboka
aktor
SUBSTANTIV
Frå latin ‘handlande person’; samanheng med agere
Offentleg klagar i ei straffesak, motsett forsvarar
aktorat
SUBSTANTIV
Verv som aktor
Ha aktoratet i ei sak
Styresmakt, person(ar) som har aktorat (1)
Aktoratet hadde ingen innvendingar mot at saka vart utsett
aktorere
VERB
Vere aktor i (ei (retts)sak)
Aktorere ei sak